I ärlighetens namn

Jag hade kunnat välja att bara dela med mig om hur bra jag mår idag och låtsas som att resan varit enkel, att sjukdomen är det bästa som har hänt mig osv.
Det hade varit en stor fet lögn. Och ni hade inte trott mig ändå.

Eller att jag mår bra idag är ingen lögn, det gör jag. Jag lever ett bättre liv än vad jag gjorde åren innan jag fick min diagnos. Då kände jag mig ju sjuk trots att jag inte hade en diagnos, nu är det skrivet på papper att jag är sjuk men jag känner mig frisk. Däremot har det tagit tid att vara där jag är idag både fysiskt och psykiskt och jag har fortfarande en livslång resa av ovisshet att handskas med.

Fast sen är ju livet rätt oförutsägbart för oss alla.. Ska vi gå runt och tänka på vad som kan hända varje morgondag så kommer vi bli knäppa. Det kan jag lova er, för jag har testat..

Att sitta på bänken blev ett väldigt litet problem och jag förstår idag varför min tränare reagerade så som han gjorde många gånger. Jag fick höra så många gånger att allt sitter i mitt huvud när jag varit så trött i benen att jag sett ut som en helt annan fotbollsspelare från vecka till vecka. Att anledningen till att jag är trött är för att jag inte har rutiner och inte vill tillräckligt. 

2016 var tufft. Men jag är glad över vad jag fick uppleva i Liverpool och jag har många härliga minnen! 

Jag har trots ett som jag själv hävdar rätt härdat psyke tappat bort mig själv mer och mer och låtit andras ord bli min verklighet, trots att jag så tydligt känt att någonting varit fel. Men hur ska man fortsätta tro på sitt eget omdöme när alla blodprov gång på gång visar fina värden och jag som läkarna säger ”bygger muskler och tränar på den här nivån”.

Det är en väldigt lömsk sjukdom på så vis att man inte kan se den på annat vis än röntgen av hjärna och ryggmärg. Så ofta tar det dumt lång tid innan man får en diagnos.

Jag har fått lära mig att leva med en ovisshet, en kropp som reagerar med konstiga signaler på dåliga rutiner, mat, sömn, värme stress och för lite träning. Jag har fått lära mig att allt inte alltid är vad det ser ut att vara, att man ska se upp med att döma människor för snabbt, att ingenting ska tas för givet och att livet är förbannat sårbart. Lärt mig att inte trycka ner mig själv för mycket, att inte skämmas över någonting som jag aldrig ens har kunnat påverka eller kommer kunna påverka. Jag lär mig ständigt vad som får mig att må bra och vad som får mig att må mindre bra. Att det gäller att sortera och lägga energi på rätt saker.
En sund livsstil hjälper mig att må bra idag och det gäller ju egentligen alla människor.. Jag har bara inte riktigt samma marginaler att spela med som andra har.

Däremot lever jag inte alltid efter hur jag borde.. Chock va?
Ibland spelar jag mina kort fel medvetet, för att just där och då dök någonting roligare än rutiner upp och då är jag beredd på att kroppen troligtvis ger mig en reaktion. Det är ändå rimliga smällar att ta då och då när jag idag har kunskapen om varför min kropp reagerar som den gör. Och det är inte heller farligt.